De som sett filmen Blues Brothers vet att Elwood inte lätt accepterar att att färden bryts av en bro som stiger upp. Istället trampar han på gaspedalen i sin trotjänare, före detta polisens Dodge med mer än nog hästkrafter under motorhuvet.
Vi körde med samma princip då röda ljusena började blinka vid Göta kanal, och bomarna gå neråt. Och över kom vi, även om vi nog sedan blev och bevittnade Dianas färd genom det smala sundet en stund.
Att se ett fartyg av denna kaliber ta sig genom en kanal som av allt att dömma inte är bredare än Sibbo å är en upplevelse värd sitt namn. (Vi är inte helt säkra, men det lät nog som metallen skulle ha skrapat mot brokanterna... ;)
Bilköerna som bildades fungerade som en påminnelse om vår vistelse till Vaalimaa under midsommaren. Leden av bilar mättes i kilometer, då vi rullade ned för backen in till Söderköping. Människor hade slått av motorerna, och strapatserade runt sina bilar i det vackra sommar vädret.
No comments:
Post a Comment