Under en liten men ack så nödvändig kakaopaus stötte jag i ett av de mera invandrarrika förorterna på en finländsk man. Han noterade flaggan på ändan av vår kärra, och var mycket ivrig att kommunicera på sitt forna modersmål. Hans utseende visade tydligt att han var en stor vän av kung alkohol (näsans storlek och färg), men lyckligtvis var han just nu nykter.
Med stor entusiasm berättade han om hur han just varit och plockat röda vinbär. Samtidigt som han bjöd mig på några. Varefter han i detalj redogjorde för den optimala rutten vi skulle ta till Trosa. Glatt pekade han på olika punkter på kartan, som beklagligtvis mer ofta än inte inte alls korrelerade med vår färdplan. Förklaringen för detta kom då han beklagade sig att han inte såg så bra, då han lämnat sina glasögon hemma. Men hjälpsam var han, och önskade oss all lycka på vår väg mot Europa.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment